v31 med bild
Bebismagen v31 (30+0)
Barnmorskebesök!
Idag har vi varit till barnmorskan för att kolla magen och bebisen.
Allt såg väldigt bra ut och hajen verkar växa som den ska. Hon sa att jag hade lite sämre blodvärde och tyckte att det vore bra om jag fortsatte, eller snarare kom igång igen, med att äta "gravid-vitaminer". Det var inte nödvändigt, men kan vara bra i förebyggande syfte, så det ska jag väl göra. Det var mest järnet hon tyckte jag kunde behöva så kan ju äta lite extra mycket broccoli också.
Vi pratade lite om hur jag mår annars och hon tyckte att jag borde tala med min hudläkare ang. sjukskrivning pga mina eksem. Mest att jag inte sover på nätterna.. Jag har tänkt att man kanske får försöka härda ut den sista tiden i och med nya jobbet och allt, men det tyckte inte hon! Sover man inte så ska man inte jobba! Det gör bara saker och ting värre.. Jag gör ett halvkasst jobb, mår dåligt, konstant trött, ökad stress, förvärrade eksem.. Inte alls bra för varken mig eller bebisen. Så hon tyckte att jag absolut måste överväga det.
Känns tråkigt.. Fast det är klart att det hade varit skönt att inte jobba och bara pyssla på här hemma innan men det känns ju som att man liksom lämnar kollegorna i sticket och det vill jag ju inte. Jag ska precis påbörja introåret lite. Just nu känns det ju lite tokigt med allt.
Vi får se hur det blir! Kanske försöker köra på. Kanske går ner i tid. Kanske blir hemma på heltid. Det får nog mitt mående avgöra i slutändan.. Nu handlar det ju inte bara om mig utan mitt barn också.
Snart är det dags för föräldragrupp också. Det ska bli kul att få träffa andra i närheten som ska ha barn nästan samtidigt som oss. Få prata av sig om alla tokiga grejer man tänker och gör.
Haha tyckte det var lite kul när barnmorskan frågade om "tobaks och alkoholvanor" för att det gör man en bit in i graviditeten. Hon berättade att det kanske känns konstligt att få frågan "hur mycket alkohol dricker du nu?" när man sitter med gravidmagen i vädret. Tydligen blir folk lite mindre orolig mot slutet av graviditeten och saker verkar inte lika farligt när man kan känna bebisen röra sig och så.. Så vissa verkar inte vara så hård med tobak och alkohol då. Jag känner igen det beteendet lite faktisk! Fast jag varken dricker, röker eller snusar men jag börjar bry mig mindre och mindre om maten. Lever äter jag inte (för det ska inte gravida äta) men däremot kallrökt och gravat.. Ostar och sånt.. Det är jag inte alls lika rädd för som i början. Men nu vet jag ju att bebisen lever hela tiden eftersom jag känner hur den rör sig. Vilket är mer eller mindre konstant nu för tiden emot förut då jag kanske kände 3-4 sparkar om dagen. Nää nu ska jag och Pether ta och kramas lite framför Harry Potter and the Order of the Phoenix.
Allt såg väldigt bra ut och hajen verkar växa som den ska. Hon sa att jag hade lite sämre blodvärde och tyckte att det vore bra om jag fortsatte, eller snarare kom igång igen, med att äta "gravid-vitaminer". Det var inte nödvändigt, men kan vara bra i förebyggande syfte, så det ska jag väl göra. Det var mest järnet hon tyckte jag kunde behöva så kan ju äta lite extra mycket broccoli också.
Vi pratade lite om hur jag mår annars och hon tyckte att jag borde tala med min hudläkare ang. sjukskrivning pga mina eksem. Mest att jag inte sover på nätterna.. Jag har tänkt att man kanske får försöka härda ut den sista tiden i och med nya jobbet och allt, men det tyckte inte hon! Sover man inte så ska man inte jobba! Det gör bara saker och ting värre.. Jag gör ett halvkasst jobb, mår dåligt, konstant trött, ökad stress, förvärrade eksem.. Inte alls bra för varken mig eller bebisen. Så hon tyckte att jag absolut måste överväga det.
Känns tråkigt.. Fast det är klart att det hade varit skönt att inte jobba och bara pyssla på här hemma innan men det känns ju som att man liksom lämnar kollegorna i sticket och det vill jag ju inte. Jag ska precis påbörja introåret lite. Just nu känns det ju lite tokigt med allt.
Vi får se hur det blir! Kanske försöker köra på. Kanske går ner i tid. Kanske blir hemma på heltid. Det får nog mitt mående avgöra i slutändan.. Nu handlar det ju inte bara om mig utan mitt barn också.
Snart är det dags för föräldragrupp också. Det ska bli kul att få träffa andra i närheten som ska ha barn nästan samtidigt som oss. Få prata av sig om alla tokiga grejer man tänker och gör.
Haha tyckte det var lite kul när barnmorskan frågade om "tobaks och alkoholvanor" för att det gör man en bit in i graviditeten. Hon berättade att det kanske känns konstligt att få frågan "hur mycket alkohol dricker du nu?" när man sitter med gravidmagen i vädret. Tydligen blir folk lite mindre orolig mot slutet av graviditeten och saker verkar inte lika farligt när man kan känna bebisen röra sig och så.. Så vissa verkar inte vara så hård med tobak och alkohol då. Jag känner igen det beteendet lite faktisk! Fast jag varken dricker, röker eller snusar men jag börjar bry mig mindre och mindre om maten. Lever äter jag inte (för det ska inte gravida äta) men däremot kallrökt och gravat.. Ostar och sånt.. Det är jag inte alls lika rädd för som i början. Men nu vet jag ju att bebisen lever hela tiden eftersom jag känner hur den rör sig. Vilket är mer eller mindre konstant nu för tiden emot förut då jag kanske kände 3-4 sparkar om dagen. Nää nu ska jag och Pether ta och kramas lite framför Harry Potter and the Order of the Phoenix.
v31
Ny vecka, ett steg närmare bebis.
Agnes: "Elin. Jag tycker att du och bebisen är bäst! Fast mest bebisen.. och du." Det framkom dock senare att även pappa, mamma, Ronny och Liv var bäst, men ändå! Så söt hon är.
Agnes: "Elin! Kan du berätta för bebisen att jag har en klänning på mig?!"
Jag: "Agnes har klänning på sig idag"
Agnes: "Haha Jaaa! Nu blev den nog glad tror jag!!!"
Förlossning
Många tankar kring förlossningen nu.
Hur vill man att det ska gå till? Vad har vi för förväntningar? Hur ont gör det? Alltså.. På riktigt? Kommer man klara av det? (man har väl inget val, men kommer man kunna hantera det eller kommer man få panik..?)
Många vill gärna dela med sig om sin eller någon bekants förlossningsberättelse.. Helst är det nån skräckhistoria där inget går rätt. Ibland känns det lite som att folk liksom tänker: "Alltså om du bara visste vad du gett dig in på.." och nästan så att man måste förklara att jag tror att det kommer bli bra hur det än går och nästan får ett hånleende tillbaka. Jag har ju liksom inget val! Jag vill ju ha barn och sist jag kollade så var det såhär det gick till! Jag har aldrig gjort detta förut och vet inte vad som väntar, men det gör ingen. Inte ens de som fött barn tidigare för att man vet ju aldrig hur det går. Den andra förlossningen kanske blir helt olik den första.
Många vill gärna dela med sig om sin eller någon bekants förlossningsberättelse.. Helst är det nån skräckhistoria där inget går rätt. Ibland känns det lite som att folk liksom tänker: "Alltså om du bara visste vad du gett dig in på.." och nästan så att man måste förklara att jag tror att det kommer bli bra hur det än går och nästan får ett hånleende tillbaka. Jag har ju liksom inget val! Jag vill ju ha barn och sist jag kollade så var det såhär det gick till! Jag har aldrig gjort detta förut och vet inte vad som väntar, men det gör ingen. Inte ens de som fött barn tidigare för att man vet ju aldrig hur det går. Den andra förlossningen kanske blir helt olik den första.
Så just nu känner jag såhär: Har du inget positivt att berätta om förlossningar så snälla var tyst. Västa scenariot spelas redan på repeat i huvet på mig. Precis som tankar på att det går illa med barnet över huvud taget. En risk med liv är tyvärr död. Det kommer alltid finnas tankar på det. Speciellt för mitt barn. Just nu känner jag att den ligger säkert i magen.. Eller relativt säker.. Blir ju orolig om jag inte känner så mycket rörelser och huvet hoppar såklart till det värsta. Det gör väldigt ont att tänka så.. Därför vill jag försöka fokusera på det positiva och det jag ser framemot.. inte mina rädslor, min oro och allt negativt.
Jag blev så glad igår när Therese och Mille var på besök igår och hon berättade om sin förlossning. Att det hade gått så bra och att smärtan var helt okej! Att det inte gjorde så ont eller vad man ska säga. Att hon kände sig omhändertagen och så. Det kändes även bra bara att hon liksom räknade med att det ska gå bra för mig med! Det känns som att få ränkar me det även fast de säger att "men det går säkert bra för dig".. med tvivel i rösten efter deras egen skräckhistoria berättats.. Jag tror verkligen inte att det är för att vara elak eller så! Men det gör mig faktiskt ledsen.. Samma när folk ska berätta om sånt de läser och ser om förlossingsskador och allt. Vad ska jag säga liksom? "Ja, jag får väl sy igen det som går sönder.. Hoppas att jag kan utföra mina behov.." eller vadå? Bör jag vilja göra kejsarsnitt? Jag skulle inte ha nått emot att göra det ifall det är vad barnmorskerna eller läkarna tycker är bäst för mig, men tänker inte planera in det pga att jag är rädd för förlossningen.. Iaf så länge rädslan ligger på en bra nivå.. Skulle jag känna mig skräckslagen så visst. Men jag är mycket lugnare än jag trodde jag skulle vara.
Jag kommer nog inte planera min förlossning i förväg. Inget förlossningsbrev kommer skrivas. Jag vet ju inte alls vad jag ska förvänta mig. Jag vet ju inte hur det går till. Jag vill hellre ta det som det kommer och att de som arbetar på förlossningen får guida mig i vad som är bäst. Jag har inga tankar om bedövning direkt. Klarar jag smärtan så kanske det går utan bedövning, men känner jag att det blir för jobbigt så har jag absolut inget emot att ta en epidural eller andra former av smärtlindring. Enda jag funderar över med epidural är att då kan man väl inte ligga som man vill eller gå/stå?
Hur ser du på bedövning under förlossning? Erfarenheter? Jag vet ju inte hur det funkar.
Blöjor
Jag har lagt en beställning hos Helt Rättbutiken på bland annat blöjor.
Dessa blöjor är såklart miljövänliga (annars hade jag väl köpt på mataffären som alla andra)..
Jag har ju haft funderingar på att använda tygblöjor, vilket jag planerar att faktiskt göra också men kommer ju använda vanliga blöjor ibland.. T.ex. när man är ute på nått äventyr eller när man är lite trött på att tvätta hela tiden. Det är även så att jag har hört att första dagarna ska man använda vanliga blöjor då det första bajset är väldigt svårt att få bort.. Sen vet jag inte om jag kommer vilja tvätta en massa första dagarna.
"Ett ekologiskt alternativ till traditionella engångsblöjor.
Attitudes blöjor är både effektiva, bekväma och har bra en bra uppsugningsförmåga. De är tillverkade av komposterbart och förnyelsebara material och dessutom C02-neutrala!
Världens grönaste engångsblöjor!
Även ytterförpackningen är 100% biologiskt nedbryningsbar och komposterbar.
Blöjorna är inte klorblekta."
Attitudes blöjor är både effektiva, bekväma och har bra en bra uppsugningsförmåga. De är tillverkade av komposterbart och förnyelsebara material och dessutom C02-neutrala!
Världens grönaste engångsblöjor!
Även ytterförpackningen är 100% biologiskt nedbryningsbar och komposterbar.
Blöjorna är inte klorblekta."
Tycker det låter bra jag! Kommer dock kanske int alltid köpa dessa... Se är ju faktiskt dyra så det kommer nog bli vanliga hederliga pampers eller willys egna.. Änglamarks kanske? De tror jag till och med är miljömärkt. Aja.. Hoppas bara bebisen slipper få kemiska brännskador som vissa blöjor kan ge..
Jag köpte även te, blekmedel, en ansiktistvätt och hårfärg.. Henna denna gång också. Jag har kvar halva förpackningen från förra färgningen men ville ha lite rödare då den jag köpte sist var brun. Kanske går att blanda? Fast det kanske jag inte vågar.
Jag vill i alla fall snart träffa min bebis även fast det är 10 veckor kvar...
Ska man?
Längtar tills vi har allt klart. Det mesta är faktiskt färdigt eller ligger liksom med sista detaljerna som ska fixas..
Vi har nästan allt till bebisen också. Det enda vi behöver nu är ett babyskydd, men det ska vi få av min kära far.
Vi har nästan allt till bebisen också. Det enda vi behöver nu är ett babyskydd, men det ska vi få av min kära far.
Sen finns det alltid saker man kan vilja ha, men som inte är nödvändiga. Som en badbalja eller babysitter t.ex. Det är säkert bra att ha så vi lär ju skaffa det sen, men det är ju inte något man måste ha.
Jag har funderat och funderat.. Men jag vet inte hur jag ska göra nu.
Andningslarm? Är det något man borde skaffa?
Jag tror att det skulle kunna lugna lite i alla fall.. Eftersom jag antar att jag kommer vara lite orolig över typ PSD och sånt. Eller mycket orolig kanske... Jag VET att det inte hör till vanligheten att barnen bara dör i sömnen, men det händer ju! (1 av 4000 barn drabbas av PSD) Om man har ett larm kanske man har en chans att göra någonting.. I alla fall försöka rädda barnet. Har man inget larm och kanske inte märker det så.. ja. Jag vet inte om andningslarm faktiskt räddar liv, men jag tror att man i alla fall ökar möjligheten. Att försöka göra något är väl alltid bättre än inget?
Eller skulle ett larm öka oron?
Om det otänkbara skulle hända.. Om mitt barn skulle dö i sömnen och jag hade ett larm så skulle jag i alla fall veta att jag inte kunde gjort nått mer. Men om jag inte hade ett.. Om jag väljer bort det.. Då kan jag ju inte ens försöka rädda. Kan jag strunta i det när jag vet att det finns? De är ju inte så dyr.. (kostar runt 1000:-) Inte om man tänker på att de ändå kanske kan rädda livet på det viktigaste man har..
Vad tror du?
v29
Har fotat lite idag.. Helt själv!
Det är ju lite kul faktiskt även om jag inte är den som tycker det är kul att vara motivet i bilderna.. Men det är kul att fota med magen för då kanske man kommer kunna se den växa på ett annat sätt.
Det är ju lite kul faktiskt även om jag inte är den som tycker det är kul att vara motivet i bilderna.. Men det är kul att fota med magen för då kanske man kommer kunna se den växa på ett annat sätt.
Just nu i skrivande stund känner jag hur lille bebisen där inne bufflar runt och trycker mot väggarna. Det känns som att den gör det mer och mer.. I alla fall hårdare och tydligare än tidigare. Den trycker även tillbaka när jag petar på magen eller trycker med handen.
Börjar nästan tro att det är en riktig bebis där inne..
Namn..
Jag tycker det är svårt! Vad vill jag ge mitt barn för namn? Det är någonting de ska bära med sig hela livet.. Jag tror inte man behöver fundera så mycket på det än eftersom det lär komma sen. Och har man bestämt ett namn så lär det ändå bli något helt annat när man ser barnet. Vi får väl se! Ska bli så spännande!
v25
Idag går vi in i v25.
Jag känner fortfarnde inte bebisen så mycket. Ibland men inte så mycket.. Jag har tydligen moderkaka i framvägg vilken kan dämpa så man inte känner den lika mycket.. Det kan även vara en bebis som gillar att bara ligga och chilla. Känns lite tråkigt, men det är okej ändå. Imorse fick jag dock en rejäl spark och den levde om bra ett tag, men så fort pappan kom och skulle känna så slutade den. Typiskt!
Ska fota lite sen.. Imorgon kanske. Nu börjar väl magen synas får jag väl erkänna.
<3
Börjar få i ordning i nya lyan. Och äntligen får vi ha alla bebissaker framme! Ska sortera lite kläder i helgen och kolla vad vi har och inte.
Ni får en bild på lilla magen också från idag, v23+5
Mage v24 (23+0)
V23
En liten bild på magen. Tycker fortfarande att det växer lite sakta men så kan det vara..
Hur det kan bli.
Jag har så svårt att greppa verkligheten ibland.
För det första är jag med barn! Det är en sak som jag inte alls förstår. Det ligger ett litet barn i min magen som buffar och sparkar.. Som faktiskt kommer att komma ut sen och vara min! Eller vår så klart. Just nu skulle det lika gärna kunna vara en enhörning eller en dröm. Det lär väl inte bli verkligt förrän barnet ligger i famnen.
Mamma känner jag mig inte som. Det känns sjukt att jag kommer bli/är? det.. När blir man det?
Det känns som att det finns en anledning till att man ska bära på detta liv så länge innan man får ta hand om det.. Jag känner i alla fall att jag behöver tid till att bearbeta vad som händer och fundera över vad som kommer.
Tänk om man inte får några moderskänslor? Tänk om man inte känner att man har nått band till den lille? Jag tror väl att det kommer men det känns så sjukt och konstigt. Och alla dessa känslor spyr jag ut här..
Mamma känner jag mig inte som. Det känns sjukt att jag kommer bli/är? det.. När blir man det?
Det känns som att det finns en anledning till att man ska bära på detta liv så länge innan man får ta hand om det.. Jag känner i alla fall att jag behöver tid till att bearbeta vad som händer och fundera över vad som kommer.
Tänk om man inte får några moderskänslor? Tänk om man inte känner att man har nått band till den lille? Jag tror väl att det kommer men det känns så sjukt och konstigt. Och alla dessa känslor spyr jag ut här..
Hehe man kan se på magen ibland var bebisen ligger.. Det ser så tokigt ut!
Jag har varit lite fundersam över min vikt under denna graviditet. Jag tror inte det är någon fara men det brukar väl vara så att man går upp i vikt.. Jag har stått stilla! Eller gick ner några kilo och nu är jag tillbaka där jag började. Har inte gått upp något än. Jag tror att jag har gått ner i vikt och upp i bebisvikt för att bebisen har ätit på mig istället för att kräva ny mat och ny energi.. Eller det kanske är så att jag äter på mig själv och bebisen tar den nya och fräsha energin. Jag tycker iaf att benen ser lite smalare ut än tidigare och Pether tycker att det ser ut som att jag har gått ner i vikt fast plus en liten mage då.. Inte mig emot! Jag har ju en hel del att ta av så.. Och jag lär ju gå upp snart.. Och förmodligen blir det väl ganska många kilon. Viktigt att poängtera är att jag äter bra och mest nyttigt (lite onyttigt också så klart..) och jag går aldrig hungrig. Jag försöker varken gå ner eller upp i vikt utan jag antar att kroppen tar hand om det där.. Behöver den mer energi och mat så lär den ju signalera det. Och det kommer säkert.... ;) Men än så länge är det skönt att ha det såhär faktiskt.
Idag fick jag en så otroligt välkommen "julklapp" som inte är en julklapp, men ändå. Från Trygghansa! Jag skickade ju in lite bilder på mina fula märken på huden efter eksemen. Fick en överraskning på kontot. UNDERBART! Jag som har haft så ont i magen och varit så orolig över hur vi ska klara 2 månader med dubbla hyror och i princip ingen inkomst denna månad! Men nu behöver jag inte oroa mig lika mycket! Dock är det så att detta är pengar jag får för mina besvär och jag tycker väl inte att det känns kul att lägga dessa pengar på hyra.. Men men. Jag får komma ihåg detta och sedan unna mig lite som jag vill ha och behöver. Fast en diskmaskin blir det nog nu! Åhh vad glad jag är över att mamma har fortsatt betala denna försäkring för mig!
Idag fick jag en så otroligt välkommen "julklapp" som inte är en julklapp, men ändå. Från Trygghansa! Jag skickade ju in lite bilder på mina fula märken på huden efter eksemen. Fick en överraskning på kontot. UNDERBART! Jag som har haft så ont i magen och varit så orolig över hur vi ska klara 2 månader med dubbla hyror och i princip ingen inkomst denna månad! Men nu behöver jag inte oroa mig lika mycket! Dock är det så att detta är pengar jag får för mina besvär och jag tycker väl inte att det känns kul att lägga dessa pengar på hyra.. Men men. Jag får komma ihåg detta och sedan unna mig lite som jag vill ha och behöver. Fast en diskmaskin blir det nog nu! Åhh vad glad jag är över att mamma har fortsatt betala denna försäkring för mig!
Tankar..
Just nu finns det väldigt mycket att längta efter. Men först och främst.. ja julen, men det var inte det jag tänkte på riktigt.. Utan mer flytten! Om ungefär två veckor kommer vi ta våra prylar och dra till Rödön!
Där kommer jag och Pether flytta ihop i vår egen lägenhet som bara är vår. Vi kommer tillsammans få fixa i ordning, bestämma vad vi ska ha för möbler, om vi behöver nått nytt, hitta vår gemensamma stil osv. Vi kommer kunna börja fixa lite smått inför det nya livet som kommer i slutet av april.. För här finns inte plats. Det kommer vara vårt hem! Där vi skapar vårt gemensamma liv utan rester av det gamla..
Jag ser så mycket fram emot det! Det ska bli så kul och spännande! Och perfekt för barnen! Känns rätt konstigt att säga barnen.. Men det kommer ju vara två. Underbart.
Där vi bor nu är ju samma lägenhet han delade med Agnes mamma. Inget ont om henne eller så, men det känns inte så bra eller kul när det hela tiden dyker upp sådant som legat i någon låda, bortglömt, gamla minnen, saker, bilder.. Sådant som varit hennes/deras. Så kan det ju vara även om man flyttat, men då ligger det förhoppningsvis inte så framme som... ja jag vet inte. Jag har tyckt att det har varit jobbigt med allt. Att acceptera att han hade ett liv före mig. Jag hade ju ett liv före honom också, kanske inte nå direkt seriösa förhållanden.. Inga barn.. Men ändå. Jag har väl tänkt på dem som "lyckliga familjen" med ett sött litet barn.. Som om dom hade nått mer än vi. Vilket de kanske haft eftersom de har fått barn tillsammans med graviditet, förlossning och allt som kommer sen.. Men det säger iof inte så mycket om förhållandet. Det har väl varit nån osäkerhet i mig på nått vis. Jag är inte ett dugg osäker på honom! Jag vet att han vill vara med mig och att vi har nått underbart. Och jag vet att man varken kan eller ska jämföra.. För det går inte! Men ändå.. Dock hade jag dessa känslor och tankar mer förut än nu. Jag har väl blivit mer säker på oss och på mig själv. Att jag duger och är bra.
Jag har en ständig påminnelse om deras förhållande. En väldigt söt och rar påminnelse som faktiskt gör att jag inte vill "radera" Pethers historia med andra tjejer. Hon är ju något gott som kom ut deras förhållande. Agnes :)
Jag har en ständig påminnelse om deras förhållande. En väldigt söt och rar påminnelse som faktiskt gör att jag inte vill "radera" Pethers historia med andra tjejer. Hon är ju något gott som kom ut deras förhållande. Agnes :)
Det växer!
Magen växer faktiskt. Man kan se att livmodern nu räcker ovanför naveln! Märkligt och häftigt!
Jag önskar att den kan bli lite större och starkare så det kan kännas på utsidan när den rör sig och sparkar.. Pether har ju inte fått känna heller. Jag känner inte så mycket än, eller mer ibland och mindre ibland... Jag har i och för sig inte tid att känna efter så mycket, men det är rätt mysigt på kvällarna när man ligger i sängen och bebisen rör sig för fullt. Men snart lär det bli mer.. Och familjen kommer få känna hur den rör sig och sen se rörelserna på magen.
Jag tror jag har både sett och känt på utsidan av magen, men är lite osäker.. Så vi får se när det blir...
<3
Storasyster
Fina Agnes som tycker detta ska bli så roligt och spännande!
Hon brukar fråga om bebisen rör sig, om den är lugn, om den ler och är glad. Nästan mer intresserad än Pether.
Mama Mio
Jag blev tipsad om detta av en vän. Ska tydligen vara bra!
Det är då produkter från Mama Mio som ska hjälpa huden att hantera en graviditet och minska risken för bristningar och andra kroppsliga obehag eller vad man ska säga. Jag har testat Tummy Rub och Boob Tube lite sen jag blev gravid. Har dock inte växt så mycket om magen än, så vet ju inte om det funkar för mig. Så, Tummy Rub är för att motverka bristningar och Boob Tube ska kunna hjälpa huden på bysten att återhämta sig efter graviditeten så de kanske inte behöver bli långa taxöron. Så vi får väl se hur det går!
De ska vara utan massa konstiga ämnen och naturligt. Så det är ju bra! De har fått bra recentioner så jag hoppas!
Sen är jag väl medveten om att man kan få bristningar ändå för det har med ärftlighet och annat och göra också, men man kan ju alltid försöka. Produkterna är rätt dyra, men är de så bra som de utger sig för att vara så kan det ju vara värt det.
Halva tiden
Ja. Halva tiden har gått. Du är det bara lika länge kvar.
Här hemma syr vi och grejar massa. Det är ju roligt när man inspireras av nya tyger och ny symaskin.. Men det är lite annat som får lida då. Typ ordningen här hemma. Det är så stökigt! Dels på grund av flytten dels på grund av allt pyssel. Men så kan det vara!
Här hemma syr vi och grejar massa. Det är ju roligt när man inspireras av nya tyger och ny symaskin.. Men det är lite annat som får lida då. Typ ordningen här hemma. Det är så stökigt! Dels på grund av flytten dels på grund av allt pyssel. Men så kan det vara!
Bola!
Jag har köpt en väldigt söt och fin sak till mig/bebis. Det är en Mexikansk bola, ett smycke som man hänger långt ner på magen. Det pinglar lite lätt när man rör sig och det ska bebisen kunna höra. Detta ljud kan sen lugna bebisen i magen och efter födseln. Bebisen ska kunna höra och känna igen ljudet efter v 20 (är i v 20 nu, 19+5). Agnes tycker om den och sitter gärna och pinglar för bebisen. Det är väldigt sött tycker jag!
Jag tror att Agnes börjar förstå på riktigt.. Eller kanske i alla fall. Hon pratar mycket om bebisen, att den inte kan prata och att den tränar sig genom att sparka och slå, men att den är så liten att man inte kan känna det på utsidan (återberättande av vad vi berättat för henne..). Hon sjunger för den och idag kände hon på magen och försökte hitta var bebisen låg. Jag visade var hon skulle känna och hon tyckte det såg konstigt ut när jag drog in magen så man tydligt kunde se var livmodern är. Vill också nämna att det ofta är hennes initiativ! Jag brukar nämna bebisen lite då och då, berätta något eller visa något men hon själv kan komma med stetoskopet och vill lyssna (även fast man nästan inte hör något), fråga om bebisen är glad i magen eller bara slänga ur sig en kommentar "Jag tycker om dig, bebisen och Pappa!!!" och kasta sig i famnen på mig. Jag däremot försöker att inte prata om bebisen hela tiden dels för att Agnes inte ska behöva längta hela tiden och dels för att man kan ju lägga lite fokus på Agnes också. Eller på annat. Men hon verkar mer och mer peppad på att få bli storasyster och det är så skönt! Hoppas verkligen att hon även är positivt inställd när Hajen fötts. Jag försöker förbereda med att bebisen kommer vara tråkig! Bara sova och kanske skrika i början och att det kommer dröja länge innan den kan gå och prata. Så.. vi får se.
Nä, tror vi ska lägga lite mer fokus på flytten nu.. Det är ju den omställningen också. Mycket som händer för en 4-åring, men det kommer inte vara några problem tror jag. Omställning för mig och Pether med så klart. Vi har mycket att göra. Först klara skolan sen flytt och jobb för mig! Bara en månad innan jag ska börja jobba. Känns sjukt! Och lägenheten! Jag längtar så nu till flytten för här är det ju konstant kaos med kartonger och saker överallt. Sen lite pyssel och sånt på det. Perfekt!
Nä nu ska jag sova. OverAndOut!
