elinsc

Vissa saker tycker jag är lite synd.
Här om dagen pratade jag och en kompis lite om.. allt föjligt faktiskt. En sak var föräldraskap. Att vissa som blivit förälder verkar glömma att de faktiskt är mer än så. Att vissa kanske skaffar barn för att bli älskad och bli någon/något annat. Helt plötsligt ser man inte sina egna viljor och behov. Allt kretsar kring barnen. Men ska man förlora sig själv? Kan man inte vara både och? Kan man inte vara både förälder och "sig själv" på samma gång? Är det rättvist mot både sig själv, barnen och sin ev. partner? Är det värt att stanna hos en partner för att man inte klarar att gå "för barnens skull"? Är det värt att alltid vara barnen "till lags" och vara någon slags passopp för att ha nöjda och glada barn. Nä, jag menar inte att alla gör så, men jag har sett det beteendet. Jag tror säkert jag också skulle kunna göra så. Jag menar bara att man kanske ska fundera hur och varför man agerar på ett eller annat sätt. Gör man sig själv och sin familj en tjänst då?

Att må bra i sig själv och känna sig trygg i den man är tror jag verkligen är jätteviktigt! Att inte glömma sig själv! Känner man sig inte trygg och säker i sig själv så känns det lite som att man kanske behöver mer bekräftelse och kärlek vilket man får av sitt barn skulle jag tro. Nej, man behöver inte sitt barn mindre om man är självsäker och så, men jag tror det kanske är på lite olika sätt.

Jag vill inte bli "mamma" och sluta vara "Elin" när den dagen kommer. Jag hoppas jag inte blir så.

Jag förstår att man "lever för sina barn". Det är inte så jag menar. Man ska vilja vara med dem, älska dem, se till att de får vad de behöver osv. Men man måste se att en själv också får vad man behöver.. Mår man inte bra tror jag att det är svårt att klara "livets tuffaste jobb" som jag hört att föräldraskap är.

Du kanske tycker att jag inte vet hur det är och hur det känns eftersom jag inte har några barn. Men detta är min blogg med mina tankar och funderingar. Jag är en del i en familj och ser barn växa upp runt omkring mig. Detta är bara lite tankar om vad jag tror.

 

Jag dömer ingen, bara för att klargöra. Du är den bästa föräldern för ditt barn (så länge du inte är dum i huvet och gör ditt/dina barn illa på nått sätt). Jag vill bara att man ska ta hand om sig själv också.