Hos mamma
Har varit hemma hos min kära mamma med familj idag på middag. Jag, Pether och Agnes. Kräftor och gott till förrätt och älgkött med rostade rotsaker och kantarellsås till varmrätt. Sen vart det glass!
Mamma har nog sett fram emot att få bli mormor.. Fick se lite saker hon köpt (beg. då.. av en vän) och nu längtar jag ännu mer!
Massa fina kläder! Så vi lär ju inte behöva köpa någonting... Fast det lär man ju göra ändå såklart. Men vi behöver inte så ska försöka att lugna mig när jag känner att tiden är inne för babyshopping.
Hon har även köpt en jättefin vagga! En som man hänger i en krok i taket. Så fin! Fick inte ta med det hem dock... För tidigt tycker mamma. Jaja... Det är ju ett halvår kvar så. Skulle nog vara jobbigt att ha det hemma också. Det kan få ligga där tills vidare. Har ingen plats i förrådet helle just nu. Och jag vill flytta! Så vi får vår egen lägenhet! Som är våran! Så Agnes och Hajen får plats. Så vi får "bygga bo"...
Är dock fortfarande orolig. Speciellt över att alla vet nu. Tänk om...
Hur gör man då? Om något skulle hända? Om hajen inte blir bebis. Om den försvinner på vägen? Posta på facebook typ? nää... Känns så fel... Jag ville vänta med att berätta... Men samtidigt inte. Nu kanske jag kan försöka börja tro på det. Och eftersom alla vet så känns det lite mer verkligt nu än vad det gjorde tidigare. Förut har man försökt vara tyst, dölja alla tecken.. Nu behöver man inte det. Men jag är rädd fortfarande. Om......
Mamma har nog sett fram emot att få bli mormor.. Fick se lite saker hon köpt (beg. då.. av en vän) och nu längtar jag ännu mer!
Massa fina kläder! Så vi lär ju inte behöva köpa någonting... Fast det lär man ju göra ändå såklart. Men vi behöver inte så ska försöka att lugna mig när jag känner att tiden är inne för babyshopping.
Hon har även köpt en jättefin vagga! En som man hänger i en krok i taket. Så fin! Fick inte ta med det hem dock... För tidigt tycker mamma. Jaja... Det är ju ett halvår kvar så. Skulle nog vara jobbigt att ha det hemma också. Det kan få ligga där tills vidare. Har ingen plats i förrådet helle just nu. Och jag vill flytta! Så vi får vår egen lägenhet! Som är våran! Så Agnes och Hajen får plats. Så vi får "bygga bo"...
Är dock fortfarande orolig. Speciellt över att alla vet nu. Tänk om...
Hur gör man då? Om något skulle hända? Om hajen inte blir bebis. Om den försvinner på vägen? Posta på facebook typ? nää... Känns så fel... Jag ville vänta med att berätta... Men samtidigt inte. Nu kanske jag kan försöka börja tro på det. Och eftersom alla vet så känns det lite mer verkligt nu än vad det gjorde tidigare. Förut har man försökt vara tyst, dölja alla tecken.. Nu behöver man inte det. Men jag är rädd fortfarande. Om......
Det lär ju inte sluta med oro under graviditeten. Är redan orolig för PSD. Jag VILL INTE tänka på sånt! Jag vill njuta och vara glad.
Kommentarer
Postat av: Emmeli
Är ju i detta läget man ska säga oroa dig inte.. Men jag vet precis hur det känns man oroar sig iallafall och det är ju helt naturligt att göra det :) du kommer få en jätte fin liten haj bebis :) och när den kommer ut då kommer du få känna hur det känns när hjärtat hoppar ur din kropp ;) bästa känslan kram Emmeli
Svar:
Elin
Trackback