Sam växer..

 
 
Nu är han 2 månader och en vecka! Tiden går fort fast samtidigt rätt långsamt. Han växer och utvecklas som bara den.
 
När han var 5 veckor vände han på sig första gången från mage till rygg. Har har inte vänt sig åt andra hållet än, men vi har inte tränat så mycket heller. Vi har liksom inte hunnit så mycket! Det känns som att vi alltid är påväg någonstans eller är ute på äventyr. Det ska bli skönt sen efter sommaren att bara vara hemma och ta det lugnt, hinna sitta med lillungen lite mer och träna på sånt. 
 
Han har börjat söka saker med händerna och det skedde på bara någon dag. Nu siktar han med nävarna och slår på bina som han har ovanför skötbordet och kossan som hänger på bilstolen. Han håller huvudet väldigt stadigt när han ligger på mage och när han står eller sitter.
 
Han jollrar och pratar mest hela tiden när han är vaken. Han följer oss med blicken och reagerar när vi pratar med honom. Han känns verkligen större och man ser hur han utvecklas hela tiden.
 
Han är helt underbar, såklart, på alla sätt och vis. Han är glad och snäll i princip hela tiden. Det är klart att han säger ifrån när han är trött/hungrig eller så. Han verkar inte ha några problem med magen eller har ont eller så. Ett otroligt nöjt barn än så länge! Nätterna är helt okej även fast han fortfarande vaknar någon gång per natt och vill äta. Men det är världens gladaste bebis som väcker mig men lite bök och stånkande, sen världens leende när han får komma upp i famnen, sen somnar han om under tiden han äter. Vi njuter... Det är så underbart. 
 
Känns nästan lite orättvist när man ser och hör om andras barn som har det jobbigt med mage och så. Är otroligt imponerad över hur ni orkar och hur bra ni gör det!
 
Det enda som kan vara lite jobbigt för honom är att han har svårt att varva ner och somna längre stunder på dagarna. Det är inte jobbigt för oss för han skriker ändå inte, men bökar och frustar.. Det märks att han är trött och vill sova, men kan inte. Då får man som hålla fast honom och tvinga honom att ligga still så somnar han på 2 sekunder, bokstavligen! Men det är ju bara jobbigt för honom, inte för oss.
 
De flesta är ändå duktiga på att tala om för oss att det kommer bli jobbigt! Snart.. Vänta ni bara! Vi kommer inte få sova snart och han kommer bli jobbig och klättra överallt.. Jag känner liksom att, ja! Om det händer så händer det. Men nu har vi det sjukt bra. Försök inte ta det ifrån oss. Vi kan räkna ut själv att det kan bli jobbare...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0