elinsc

 

För lite över 5 veckor sedan var jag gravid. Då låg lille Sam i magen och sparkade..

 

Det känns som en evighet sen.. Jag saknar magen väldigt mycket faktiskt.

 

Min graviditet var väldigt bra! Jag hade verkligen inga större krämpor och inte ens magen kändes allt för otymplig fast det är klart att man var lite trött och tung i slutet. Men annars så mådde jag bra och magen mådde bra. Jag kände mig faktiskt inte speciellt gravid. Jag hade förväntat mig något annat, men allt liksom bara flöt på och sen plötsligt så var bebisen ute. 

Nu när man ser Sam så är det svårt att tänka sig att han faktiskt varit i min mage och växt där inne. Att han är min på riktigt och att magen är borta. Jag saknar ett ställe att vila händerna på när jag sover eller sitter i soffan och rörelserna där inifrån. Att kunna se på magen att det rör sig där inne och känna händer och fötter under huden. Visst är det skönt att vara utan magen nu, men det är tomt.. Just nu känns det som att jag inte ens varit gravid. Inga direkta spår finns bortsett från lite bristningar på magen och jag känner mig precis som vanligt.

 

Jag skulle nästan kunna bli gravid igen nu! Fast kanske lite tidigt med en bebis till nu... Och jag tror faktiskt inte att det skulle bli så bra för kroppen. Det skulle nog bli en lite slitigare graviditet.. Och jag tror att det är ganska svårt att bli gravid nu.

 

Som jag känner just nu så vill jag gärna ha fler barn. I alla fall ett till och jag skulle tycka att det var kul om det inte är så jättestor åldersskillnad mellan Sam och den. Det har varit bra att ha en syster som bara varit ett år äldre än mig under min barndom. Så.. Vi får se. Man ska ju orka också. Dock ser jag verkligen inte framemot en ny förlossning.. Jag skulle inte vilja återuppleva denna förlossning, men det lär ju inte bli lika nästa gång. Jag ska se till att de står redo med epidural när jag kommer in på förlossningen så jag slipper den smärtan. Och de säger ju att andra förlossningen går snabbare än första.. Så jag kanske föder på rödöbron.

 

Aja, jag trodde inte jag skulle sakna magen såhär mycket och att man skulle glömma hur det var så snabbt. Men Sam fyller tomrummet med råge och han är så lugn och nöjd nästan hela tiden. Så än så länge känner jag inte att det skulle vara så speciellt jobbigt med en till, men vi får se. Vi tar det när det känns rätt!