Mår bra
Det gör vi verkligen. Vi mår bra och är relativt pigga. Men sen är det ju så att det inte är solsken och lyckliga stunder hela tiden! Jag är verkligen en lycklig nybliven mamma som har svårt att slita sig från ungen samtidigt som det är lite jobbigt. Det är inte Sam som är jobbig utan situationen och smärtan. Jag har fortfarande väldigt ont sen förlossningen (fick några stygn) och det värker och gör ont.. Ibland så ont att jag inte kan stå. När det blir så känner man sig ju helt värdelös. Då, dom stunderna är det väldigt jobbigt.. Att inte klara av att ta hand om Sam själv.. Eller jag gör det ju ändå men Sam har ju sin pappa också så vi hjälps ju åt. Sen har man väldigt mycket hormoner som ställer till det, både uppåt och neråt. Baby blues har man ju hört så det är ju inte så konstigt om man är lite instabil i känslorna.
Kände att jag ville skriva någon rad om det.. Det blir lätt att man ser ut att sväva på lyckomoln utåt, och det gör vi faktiskt inte hela tiden. Vi svävar och faller och svävar igen.
Jag tror det kommer bli bättre när jag läkt och slutat ha ont, men de på BVC sa att man ofta hamnar i lite nedperiod efter några veckor (då alla lyckohormoner från förlossningen avtar) så vi får väl se om det onda försvinner lagom till dess :/ hehe
Jag är i alla fall till största del lycklig och mår bra! Sam är världsbäst lika så hans pappa och syster.
