Blabla
Ja, här har jag inte varit in på ett tag, men det blir väl så i semestertider. Förra veckan hade vi fullt upp hela tiden och denna vecka kommer bli snarlik. Imorgon kommer morfar hit. Det ska bli kul att få visa upp Sam för dom!
Han sover i alla fall nu. Han var vaken lite tidigare imorse och var lite ledsen.. Så han behöver säkert sova lite nu. Men jag ska ta och klä mig och äta så vi kan åka ner på stan och mysa sen..
Han sover i alla fall nu. Han var vaken lite tidigare imorse och var lite ledsen.. Så han behöver säkert sova lite nu. Men jag ska ta och klä mig och äta så vi kan åka ner på stan och mysa sen..
Vi har varit på en husvisning i alla fall... Vi är riktigt sugna på att köpa nu, men det gäller ju att hitta rätt också! Det huset var inte helt rätt, fint men inte helt rätt. Mer att magkänslan sa nej än att vi såg några direkta fel.
Banken är kontaktad och ett intresse på ett annat hus finns.. Det är så spännande måste jag säga! Jag vill börja leva mitt liv i mitt eget hem! Jag trivs väldigt bra här på Rödön, men jag vill inte hyra.. Varje månad lägger man pengar på någon annans hus.. Köper man så betalar man ju på något som man kommer få utnyttja fullt ut och som är ens eget.
BBT
Vi har precis klarat ut Battleblock theater - mycket underhållande spel! Men vi har gjort annat också.. Som Linsbiffar, rabarberchutney, rabarbersylt och rabarbersaft (vi har mycket rabarber på gården). Kanske lägger upp nått recept sen.
Nu är det i alla fall bara 2 veckor tills Sam blir 3 månader som innebär vaccination och att jag inte längre får sälja bröstmjölk. Om 1,5 månader får Sam börja smaka mat! Vi kanske dock väntar lite till, men ändå. Det går så fort!
Jag vill ut och fiska, men orkar inte ikväll. Men någon dag i veckan ska vi ut :)
Vi har börjat fundera på att köpa hus.. Det kommer vi så klart göra och det har vi tänkt länge, frågan är bara när? Vi ska in och prata med banken i veckan och se över våra möjligheter om lån. Vi har även kommit fram till var vi helst vill bo och det är inte Rödön faktiskt. Vi trivs jättebra här! Men ska vi köpa hus som vi tänkt bo lääänge i så vill vi bo någonstans där det finns kollektivtrafik för barnens skull. Det blir även lite enklare att hälsa på oss då.
Jag trivs här, men saknar vissa saker ändå, som t.ex att bo på bottenvåningen.. Och vi är lite för grejiga så vi vill ju gärna ha någon som är vårt, som vi kan göra vad vi vill med. Så tänker vi och hoppas att vi får lån snart! :)
Otroligt...
Han fortsätter att imponera oss med sitt glada humör och nöjda beteende. Han, min lille son, har fortfarande inte ställt till med någon direkt frustration hos varken sin mamma eller pappa. Han bara hänger med och är nöjd. Visst, han säger till och nått är fel.. Men det är ju bara bra.
Och det är så märkligt.. På dagarna kan det vara lite svårt att komma till ro och sova längre stunder, utan han tar många men korta vilor. Vi försöker lägga ner honom - han vaknar och vill bli buren.. Men på kvällen när vi ska gå och lägga oss så är det aldrig några problem! Ibland sover han redan när vi byter om till pyjamas på honom och då bryr han sig inte så mycket och ibland är han vaken, får mat och sen lägger vi honom i hans vagga.. Då är det helt okej! Han kan ligga och titta en liten stund, men sen somnar han. Inte en enda kväll har varit svår med läggning! Det tycker jag är konstigt då jag ofta får kämpa lite för att slippa bära runt honom på dagarna..
Annars sover han bra i bilen och vagnen.. Fast han brukar vakna om man stannar bilen eller vagnen..
Annars fortsätter han att utvecklas med stormsteg och man ser verkligen skillnad från en dag till en annan. Han är med på ett annat sätt och svarar med miner och ljud är man pratar med honom eller sjunger för honom.
Jag och hans pappa sitter med lite namngivningsceremoniplanering nu och håller på med inbjudningskort. Jag tycker det är så svårt detta.. Vilka bjuder man? Var drar man gränsen? Detta är ju det största som hänt mig så jag vill ju dela detta med alla! Och visa upp honom för alla! Men med bara våra familjer är vi över 40 pers. Men eftersom det bara kommer bli lite fika så kostar det iaf inte så mycket extra att bjuda några fler.. Vi får se hur vi gör.
Vi har i alla fall kokat massa rabarbersaft så det har vi till det stora kalaset :)
Sam växer..
Nu är han 2 månader och en vecka! Tiden går fort fast samtidigt rätt långsamt. Han växer och utvecklas som bara den.
När han var 5 veckor vände han på sig första gången från mage till rygg. Har har inte vänt sig åt andra hållet än, men vi har inte tränat så mycket heller. Vi har liksom inte hunnit så mycket! Det känns som att vi alltid är påväg någonstans eller är ute på äventyr. Det ska bli skönt sen efter sommaren att bara vara hemma och ta det lugnt, hinna sitta med lillungen lite mer och träna på sånt.
Han har börjat söka saker med händerna och det skedde på bara någon dag. Nu siktar han med nävarna och slår på bina som han har ovanför skötbordet och kossan som hänger på bilstolen. Han håller huvudet väldigt stadigt när han ligger på mage och när han står eller sitter.
Han jollrar och pratar mest hela tiden när han är vaken. Han följer oss med blicken och reagerar när vi pratar med honom. Han känns verkligen större och man ser hur han utvecklas hela tiden.
Han är helt underbar, såklart, på alla sätt och vis. Han är glad och snäll i princip hela tiden. Det är klart att han säger ifrån när han är trött/hungrig eller så. Han verkar inte ha några problem med magen eller har ont eller så. Ett otroligt nöjt barn än så länge! Nätterna är helt okej även fast han fortfarande vaknar någon gång per natt och vill äta. Men det är världens gladaste bebis som väcker mig men lite bök och stånkande, sen världens leende när han får komma upp i famnen, sen somnar han om under tiden han äter. Vi njuter... Det är så underbart.
Känns nästan lite orättvist när man ser och hör om andras barn som har det jobbigt med mage och så. Är otroligt imponerad över hur ni orkar och hur bra ni gör det!
Det enda som kan vara lite jobbigt för honom är att han har svårt att varva ner och somna längre stunder på dagarna. Det är inte jobbigt för oss för han skriker ändå inte, men bökar och frustar.. Det märks att han är trött och vill sova, men kan inte. Då får man som hålla fast honom och tvinga honom att ligga still så somnar han på 2 sekunder, bokstavligen! Men det är ju bara jobbigt för honom, inte för oss.
De flesta är ändå duktiga på att tala om för oss att det kommer bli jobbigt! Snart.. Vänta ni bara! Vi kommer inte få sova snart och han kommer bli jobbig och klättra överallt.. Jag känner liksom att, ja! Om det händer så händer det. Men nu har vi det sjukt bra. Försök inte ta det ifrån oss. Vi kan räkna ut själv att det kan bli jobbare...
Semester
En liten uppdatering här mitt i semestern.
Vi är på en liten resa genom Sverige. Först Kristinehamn där vi hälsade på våra kära Urkultare, sedan vidare till Pethers pappa i Älgarås och i eftermiddag ska vi till min pappa i Västerås. Mycket trevligt och mysigt!
Tvätten..
Hur man kan tvätta miljövänligt.
Vi använder tvättmedel ibland och tvättnötter ibland.
Tvättmedel till tygblöjorna och allt som vanligtvis tvättas i 60 grader (t.ex. Handdukar och underkläder)
Vi har precis slutat använda sköljmedel då det känns dyrt och onödigt samt att det faktiskt försämrar både handdukarna och blöjorna har jag läst.
Tvättnötter till vardagstvätten. En skvätt galltvål om kläderna känns lite extra skitiga och lite bikarbonat för vittvätten. Har även ekologiskt blekmedel som man kan använda till vittvätten, men gör det sällan. Tvättnötterna gör även tvätten mjuk så där finns verkligen inget behov av sköljmedel.
Oavsett om jag tvättar med tvättmedel eller tvättnötter så brukar jag tillsätta någon droppe eterisk olja för doftens skull.
Jag har köpt tvättmedel från http://oceanshop.se/ (köpte mycket på en gång) dubbeldryg heter det och då ska det räcka med väldigt lite tvättmedel. Klimatneutralt ska det vara! (På bilden har vi en burk ekologiskt tvättmedel, men det är dubbeldryg i burken). Kommer nog fortsätta köpa tvättmedel där ifrån och sen även diskmedel.. Det är kanske inte det billigaste, men jag är nöjd med det och det känns bättre iaf.
Har även ett universalrengöringsmedel från Urkekram som man kan använda som tvättmedel, och det funkar också bra men tror det har försvunnit från sidan jag brukade beställa det ifrån :/
Det var lite kort om hur jag gör med tvätten!
Tvättlappshållare!
Jag kom faktiskt på denna idé helt själv igår när jag försökte organisera upp skötbordet lite.
Som många av er kanske vet så är jag sån som värnar om miljö och allt sådant och nu när jag fått barn så försöker jag, i så stor utsträckning jag orkar och så länge det funkar i mitt liv, att inte slösa på resurser och tänka eko och allt sånt.. Jag gör inte allt som jag hade önskat, men jag försöker. Vi använder tygblöjor till Sam ibland, men ska försöka använda det mer nu (hade problem med läkage, men nu när han blivit lite rundare verkar det ha ordnat till sig) så jag vill även gärna använda tvättlappar i tyg. Man ska ju ändå tvätta blöjorna så då känns det bara dumt att inte ha tygtvättlappar. Dessa har drällt över halva tvättstugan (där vi har skötbordet) så igår kom jag på den brillianta idéen att fixa en tvättlappshållare!
Jag passade även på att fota lite steg för steg hur jag gjorde så här kommer en snabb liten tutorial!
En glasslåda och lite tyg
Mät och sy ihop som en påse (jag bara drog det runt lådan lite på måfå, sydde ihop och sen kollade en extra gång om det behövde tas in lite.)
Ungefär så. Bra! Klipp av så du har lagom mycket till övers på överkanten.. Detta beror ju helt på hur stor låda du använder och hur stort hål du vill ha. Jag mätte ungefär så tyget på långsidorna mitt över går ihop + ca 1 cm.
Undersidan av lådan. Klipp bort/markera kanterna
Så slipper man massa extra tyg :) Jag har en overlock så jag bara markerar ungefär och sen kör med den. Det funkar bra tycker jag!
Kolla på lådan passar bra. Om den gör det så kan du nåla ner kanten..
Sy runt om. Kom ihåg att det ska in ett gummiband där sen så kanalen bör vara någon cm bred och lämna någon cm så du kan kunna trä in gummibandet också.
Stoppa i lådan och trä i gummibandet. Dra åt till önskad storlek och knyt. Klart!
(Det kan vara svårt att få lådan på plats efter att gummibandet är på plats..)
Pesten
Ibland hatar jag mitt liv. Iaf denna del av det.
Sam, 7 veckor
Igår blev han 7 veckor. Idag var vi på BVC och fick träffa en läkare som kollade att allt såg bra ut. Han växer så det knakar och läkaren tyckte han såg frisk och väldigt fin ut!
5535g och 56cm! Efter det var vi förbi på öppna förskolan och gjorde gipsavtryck.. En tavla med Sams och Agnes händer! <3
Agnes önskade att få mata Sam idag. Goa unge.. Hon tycker så mycket om sin lillebror vilket hon ofta berättar för oss och honom. "Sam, jag älskar dig och du är min, bara MIN lillebror!!"
Lite bilder från igår när Camilla och Lee var här och hälsade på.
Efterkontroll
Enligt "normalkurvan" skulle Sam ha fötts mellan 9-10 på morgonen. Effektivt värkarbete måste jag säga!
Idag var jag på efterkontroll efter förlossningen. Vi pratade lite först om hur det går och hur jag mår i kropp och själ nu när jag blivit mamma. Vi pratade lite om hur jag mådde under graviditeten och hur jag känner inför en ev. ytterligare graviditet och förlossning i framtiden.
Jag mår verkligen bra nu och jag mådde ju bra under graviditeten. Till och med förlossningen börjar kännas bättre och bättre nu med lite mer tid som passerat. Glömmer smärtan mer och mer, men kommer nog komma ihåg det mer väl sen när man står med en ny stormage i v40... Dock väntar jag gärna lite till med det!
Vi gick tillsammans igenom förlossningen igen (har ju varit dit och pratat med henne en gång efter och pratat om det) så denna gång var det inte lika mycket min upplevelse vi pratade om, utan mer medicinskt. Hon skrev ut min förlossningsjournal så jag fick ta med mig den hem. Kan vara roligt att ha kvar till senare. 7 stygn hade jag fått så jag hade ganska rätt om det.
Sen var det dags för undersökning och allt verkade vara i sin ordning. Passade på att sätta in en spiral när hon ändå var där och grävde så Sam och Agnes inte får några småsyskon riktigt än. Jag vill som jag sagt tidigare, gärna hinna återställa mig helt och Sam får gärna lära sig att gå innan vi skaffar en till bebis.
Det enda jag hade fel om i min förlossningsberättelse är hur lång tid krystandet tog. Krystvärkarna startade kl 03.35 och han föddes 03.52 så 17 minuter.. Värkarna avtog lite, hjälp hämtades och jag fick andas massa syrgas. Så jag tror inte att jag krystade så många gånger och det var nog därför det kändes som att det gick snabbare. Jag har även nu fått veta vad barnmorskan hette, Ulrika. Och nu när jag hör det så känns det väldigt bekant. Sen tror jag att jag fått det mesta rätt.
Sen tackade jag för mig där hos min barnmorskan.. Känns konstigt att inte komma dit nått mer på ett tag. Hon är verkligen bra tycker jag och väldigt trevlig.
Innan jag gick fick jag även höra något som gör en ännu mer tacksam och glad över att allt gått så bra för oss. Att vi fick en son som lever, är frisk och mår bra. Det är ingen självklarhet..
Före och efter
Imorgon blir Sam 6 veckor. Tiden går...
Bilderna ovan är tagna 21 April och 28 Maj. Jag gick inte upp så mycket under graviditeten så det gick snabbt att gå ner till vikten jag hade före graviditeten. Kan inflika att jag inte var smal före så har väl fortfarande lite extrakilon, men det är alltså inte Sam som ligger bakom dom. Jag skulle väl vilja gå ner lite till, men det känns inte som speciellt hög prio just nu. Jag är så nöjd och glad ändå! Jag trodde att jag skulle gå upp massor och att det skulle vara svårt att komma tillbaka men så blev det inte. Kan ha nästan alla byxor.. Vissa jeans är dock svår att få igen, men det är ju bäckenet som blivit större så..
Sen alltså.. Förut har jag beklagat mig lite över mina tuttar, att det varit svårt att hitta BH osv.. Men nu är det ju löjligt alltså... Haha men men. När jag slutar att amma lär jag ju få taxöron och tappa 2 kilo på bara tuttarna. Nu har jag i alla fall någon nytta av dessa emorna bomber. De är ju full med mat till Sam plus att det finns över så..
Jag har funderingar på att börja röra lite på mig, men vi får se när det orkas med.
Bilder på mig och Sam
Vi fotade lite. Först hela familjen och sen bara mig och Sam. Bilderna på oss alla har herrn på sin kamera så de kommer väl sen
Det är inte alltid så lätt att fota med en bebis...
Gravidmagen
För lite över 5 veckor sedan var jag gravid. Då låg lille Sam i magen och sparkade..
Det känns som en evighet sen.. Jag saknar magen väldigt mycket faktiskt.
Min graviditet var väldigt bra! Jag hade verkligen inga större krämpor och inte ens magen kändes allt för otymplig fast det är klart att man var lite trött och tung i slutet. Men annars så mådde jag bra och magen mådde bra. Jag kände mig faktiskt inte speciellt gravid. Jag hade förväntat mig något annat, men allt liksom bara flöt på och sen plötsligt så var bebisen ute.
Nu när man ser Sam så är det svårt att tänka sig att han faktiskt varit i min mage och växt där inne. Att han är min på riktigt och att magen är borta. Jag saknar ett ställe att vila händerna på när jag sover eller sitter i soffan och rörelserna där inifrån. Att kunna se på magen att det rör sig där inne och känna händer och fötter under huden. Visst är det skönt att vara utan magen nu, men det är tomt.. Just nu känns det som att jag inte ens varit gravid. Inga direkta spår finns bortsett från lite bristningar på magen och jag känner mig precis som vanligt.
Jag skulle nästan kunna bli gravid igen nu! Fast kanske lite tidigt med en bebis till nu... Och jag tror faktiskt inte att det skulle bli så bra för kroppen. Det skulle nog bli en lite slitigare graviditet.. Och jag tror att det är ganska svårt att bli gravid nu.
Som jag känner just nu så vill jag gärna ha fler barn. I alla fall ett till och jag skulle tycka att det var kul om det inte är så jättestor åldersskillnad mellan Sam och den. Det har varit bra att ha en syster som bara varit ett år äldre än mig under min barndom. Så.. Vi får se. Man ska ju orka också. Dock ser jag verkligen inte framemot en ny förlossning.. Jag skulle inte vilja återuppleva denna förlossning, men det lär ju inte bli lika nästa gång. Jag ska se till att de står redo med epidural när jag kommer in på förlossningen så jag slipper den smärtan. Och de säger ju att andra förlossningen går snabbare än första.. Så jag kanske föder på rödöbron.
Aja, jag trodde inte jag skulle sakna magen såhär mycket och att man skulle glömma hur det var så snabbt. Men Sam fyller tomrummet med råge och han är så lugn och nöjd nästan hela tiden. Så än så länge känner jag inte att det skulle vara så speciellt jobbigt med en till, men vi får se. Vi tar det när det känns rätt!
Förlossningen
Jag har lagt upp min förlossningsberättelse på FamiljeLiv och där har jag uppdaterat den lite.. Men väldigt lite.. Bara det jag hade lite fel om.
Förlossningsberättelse
Jag som var lite smått orolig innan förlossningen om hur det skulle gå vill nu gärna dela den erfarenheten med mina läsare. Jag har skrivit ganska detaljerat och ingående om min upplevelse. Det var ingen idealförlossning men inte heller någon jättehemsk. Du väljer själv om du vill läsa den.
I 2 dagar gick jag med förvärkar, det gjorde inte direkt ont, men det kändes och jag var väldigt less på det efter 2 dagar..
Runt 00.30 på natten hade jag och Pether precis gått och lagt oss.. Jag förbannade förvärkarna åt pipsvängen men plötsligt kändes det som att det knäppte till längst ner i magen. Inte mycket mer än så. Jag tänkte att jag bara ska gå på toa och kika om, ja jag vet inte alls vad jag skulle kolla, men jag ställer mig upp och känner att det börjar sippra lite. Jag tar två steg mot dörren och där SPLASH går vattnet. Jag börjar tokskratta och skickar Pether efter handdukar då jag kände att det var bättre att låta det rinna färdigt än att försöka ta sig till toan. Jag börjar känna paniken smyga sig på och jag blev lite rädd. Nu var det verkligen på gång! Än kände jag inga riktiga värkar, men jag kände mig skakis..
Vi städade upp, ringde förlossningen och de välkomnade oss in direkt sen försökte jag hitta vettiga kläder. Snabbkoll av BB-väskan, packa kamera och lite smått och sen gick vi ut till bilen. Vid det laget hade jag börjat få riktiga värkar. Smärtan var hanterbar och jag började klocka dem, 2.30 min mellan.. Oj? Ska det vara så?
Vi kommer in på sjukhuset kl 1.30 och möts av en barnmorska som visar oss in i rummet där CTG-kurva ska tas samt lite prover. Sen ligger jag där på sängen med grejer på magen som kollar fosterljud och mina sammandragningar. Vid det här laget börjar jag känna att värkarna bra mycket ondare och det blir svårt att ligga när de kommer. Jag hoppar alltså upp och ner på den där sängen och försöker komma på ett bra sätt att sitta/stå. Efter en stund tycker barnmorskan att det är dags att kika hur öppen jag är för att senare kunna byta rum. 4 cm och en flod av vatten.. Trodde bara vattnet gick en gång, men det fanns visst en hel del kvar. Jag fick en snygg skjorta att ha på mig men det var lite svårt att byta om då värkarna liksom bara kom och kom. Hann inte göra så mycket mellan. De kom tätt, men vet inte hur tätt. Pether och barnmorskan går i förväg till vårt rum medan jag försökte gå på toa och klä mig.. Passade även på att lämna urinprov (då jag inte varit kissnödig tidigare då de bad om ett) och sen gick jag ut i korridoren, men jag såg varken barnmorksan eller Pether så jag går tillbaka in på toaletten och sätter mig på golvet med min kisskopp i handen och funderade över hur jag skulle... andas.. värkar... Aj.. Då kommer barnmorskan tillbaka och hittar mig där. Måste ha sett lite lustigt ut. Hon leder in mig i det andra rummet och instruerar i hur man använder lustgasen.
Än är värkarna under kontroll. Jag kan hantera smärtan, men känner att jag gärna ändå nog vill ha lite mer hjälp med smärtan så jag säger till Pether att han ska "larma" så jag kan få någon mer bedövning. Under den tid vi väntar på att barnmorskan ska komma hinner värkarna bli mycket kraftigare och Pether framför min önskan och hon går iväg och kallar på en narkosläkare för epidural. Jag tittar på klockan, 2.45.. Jag tänkte att det tar ca 15 min för bedövningen att komma på plats och börja verka.. Ingen aning om var jag fick det ifrån, men jag tänkte "om 15 minuter kan jag andas igen.. Hur ska jag överleva i 15 minuter?!". Jag fick dropp i handen inför bedövningen och hon kollade hur öppen jag var. 6 cm så det händer ju saker.
Nu har jag inget uppehåll mellan värkarna. Det gör konstant ont. Lustgas kändes som ett skämt. Det gjorde inte lika ont hela tiden dock. Men det var svårt att andas minns jag. Inga pauser. Ingen läkare. Söker honom igen. Vänta... Ont.. De trodde att läkaren var fast på operation.
Pether hade satt igång lite musik i bakgrunden. Lugn musik. Bon Iver. Det var skönt att ha något att koncentrera sig på när "mellan" värkarna.. När det gjorde mindre ont. Jag låg i fosterställning i fotändan av sängen för där var det lite lägre så jag kunde ha höften och benen där nere och överkroppen uppe på madrassen.. Jag vet att jag snurrade och vred mig rätt mycket i smärtan. Skrek gjorde jag också. Det hörs i alla fall inte så bra ut från lustgasmasken när man skriker i den. Tur det! Droppet var ivägen och jag fastnade och trasslade in mig i slangen, förbannade den där läkaren som aldrig kom! Jag tyckte även lite synd om Pether som stod hjälplös vid min sida hela tiden. Han försökte massera ryggen och vara ett stöd. Jag är glad att jag hade honom där även om han inte kunde hjälpa mig.
Jag minns inte så detaljerat vad som hände runt omkring mig.. Jag minns inte ens vad personalen hette och skulle nog inte känna igen dom om jag träffade dom på affären.
Barnmorskan går och söker läkaren igen och får besked om att han är påväg. Så de börjar göra iordning mig och rummet för bedövningen. De informerar mig om hur det kommer gå till och allt jag minns är att jag måste flytta en bit upp i sängen vilket betyder att jag måste lämna min trygga plats vid fotändan. Jag försöker men värkarna attackerar verkligen och när jag väl kommit dit och han ska börja tvätta ryggen med sprit så kom en monstervärk och jag tänker att jag måste spy så jag häver mig upp på alla fyra och känner då ett tryck neråt. Jag talar om att jag nog vill krysta istället och de hjälper mig att vända mig så jag ligger på rygg, undersöker hur öppen jag är och ja.. Helt öppen! Läkaren ber om ursäkt och förklarar att han inte kan hjälpa mig med den smärtan.
Nu kan jag plötsligt andas! Smärtan är borta i princip. Eller det gjorde ont, men på ett helt annat sätt. Det kommer en värk, jag krystar och sen släpper värken. Det var som att vakna upp ur en mardröm! Jag ser mig omkring och upptäcker att det är folk där, eller de har jag ju vetat hela tiden, men nu såg jag dem! Barnmorskan kallar efter lite förstärkning då hon såg att fosterljuden blev lite sämre under värkarna. Och nu var det nästan så värkarna försvann. Jag hade plötsligt svårt att avgöra vad som var värk och inte. Jag fick hjälp.. De fick säga åt mig när jag skulle krysta och när jag skulle andas. Det som gjorde ont nu var när bebisens huvud var halvt ute. Jag förstod dock inte att det var så, utan jag trodde inte man ens kunde se bebisen. En krystvärk till och då kom hela bebisen ut! Då blev jag faktiskt väldigt förvånad! Jag vet inte hur många krystningar det tog innan han kom ut, men jag tror inte det var många. Skulle tippa på runt 5 minuter kanske. Klockan är då 03.52 när Sam föds.
Jag känner hur bebisen lämnar min kropp och jag tittar ner och ser en liten fin rosa varelse, ett huvud och en snopp! Jag tror att jag säger till Pether att det är en pojke. Jag får upp honom på mitt bröst, Pether klipper navelsträngen och sen får vi en filt på oss. Nu var det färdigt. Jag var inte längre gravid. Jag hade en liten varelse på mitt bröst som precis varit i min mage. Vilken lycka!
Tyvärr är ju inte berättelsen slut där. Moderkakan ska ut. Så jag får trycka på medan barnmorskan drar i navelsträngen och ut kommer den. Det gjorde inte ont, men det var lite obehagligt. Sen får jag ligga en liten stund och försöka slappna av. Hela kroppen skakar och jag tyckte det var tråkigt att bebisen låg så långt upp att jag inte riktigt kunde se ansiktet. Efter en stund kom barnmorskan tillbaka för att undersöka mig och se om jag fått några skador. Ytliga bristningar hade jag fått det blev några stygn.. Jag vet inte hur många, men runt 6 tror jag. Under tiden hon sydde hade jag Sam på bröstet och det var väldigt skönt. Då hade jag någonting att fokusera på. Problemet var bara att jag skakade så mycket så det var nästan svårt för henne att sätta bedövning och sy.. Jag har aldrig skakat så mycket i hela mitt liv. Det gick verkligen inte att ligga stilla. Jag känner verkligen att jag är helt slut. De lånar Sam för vägning och mätning samt för att få lite kläder. Jag passar på att fylla tanken med lite choklad. Det behövdes!
Jag fick lite medicin för att såret i livmodern skulle sluta blöda så mycket. Det kändes som att det forsade ut blod.. Lite otäckt. Jag fick tillåtelse att duscha så jag vankade iväg dit, la mig på golvet i duschen och låg där hur länge som helst.. Minst en halvtimme och säkert längre. När jag duschat färdigt undersöktes jag och det visade sig att jag hade massa blod i livmodern som behövde komma ut. Det var inte så trevligt att se.. Ja, det var bara att gå och duscha igen då. Jag kunde inte sitta, inte stå, knappt ligga.. Det kändes som att underlivet blivit överkörd av ett tåg!
Efter förlossningen har allt gått bra med Sam. Vi har det jättebra och amningen funkar och jag har förmodligen ingen förlossningsdepression. Däremot har jag haft jätteont efter stygnen och har haft svårt att sitta och stå upp länge. Smärtstillande var ett måste. Utan det hade jag inte kunnat tagit hand om varken mig själv eller Sam. Det kändes väldigt jobbigt.. Nu är jag nästan läkt i alla fall och har inte behövt något mot smärtan den senaste veckan.
Min förlossning kunde ha varit bättre. Det gick lite väl snabbt och jag hann inte riktigt med. Hade jag bara fått den där bedövningen hade nog upplevelsen varit bra mycket bättre. Jag väntade i en timma på läkaren och sen var det försent. Eller då var det ju redan klart...
Min förlossning kunde ha varit sämre! Slapp klippas, spricka helt, slapp snittas.. Jag och bebis överlevde och han mådde bra! Jag kunde åka hem dagen efter med min son.
Fina grabben!
30/4-13 3330g 51cm
Lite skrivet
Jag har av någon anledning inte kommit för att skriva så mycket här.. Tror att det har lite att göra med att det är jobbigt att skriva på datorn med en hand för den andra är ofta upptagen med Sam. Men tid har jag väl säkert haft.. Men ja.
Allt går jättebra! Grabben börjar vara lite mindre nöjd.. Eller snarare visar mer vad han tycker om och inte. Som vagnen, den är ingen favorit alltid utan han vill sitta i babyskyddet eller i famnen för det mesta. Han vill vara med och inte bli "lämnad" att ligga på soffan eller så.. Skulle nog få låna en babysitter så vi får de om han gillar att sitta i den. Då kan han ju vara med på ett annat sätt än om han ligger i nestet..
Nu ska jag ta och köra en snabbstädning här hemma för det behövs verkligen! Och sånt har vi inte prioriterat dessa fina försommardagar!
Puss och kram!!
Allt går jättebra! Grabben börjar vara lite mindre nöjd.. Eller snarare visar mer vad han tycker om och inte. Som vagnen, den är ingen favorit alltid utan han vill sitta i babyskyddet eller i famnen för det mesta. Han vill vara med och inte bli "lämnad" att ligga på soffan eller så.. Skulle nog få låna en babysitter så vi får de om han gillar att sitta i den. Då kan han ju vara med på ett annat sätt än om han ligger i nestet..
Nu ska jag ta och köra en snabbstädning här hemma för det behövs verkligen! Och sånt har vi inte prioriterat dessa fina försommardagar!
Puss och kram!!
Syskon
Agnes bad om att få bli fotad tillsammans med Sam. Så vi fotade lite. Hon har även önskat att vi ska fota på hela familjen.. Vi får se när det blir.
Bilder och Agnes
Lite bilder från dagen
Äntligen är Agnes hemma och får mysa med Sam. Hon har varit med honom mest hela tiden (utom när grannarna var och hälsade på och hon lekte med Elias istället). Men hon vill gärna prata med honom och berätta saker för honom och visa honom massa grejer. När vi satt ute på filten så gick hon plötsligt fram till vagnen och talade om för sovande Sam att han hade varit i min mage förut med att han kommit ut nu.
Hon kan sitta och titta länge på honom och liksom utbrista: "Åhh vad fin han är!!" Det är kärlek det!
Hon har bestämt att vi ska turas om att bestämma vad han ska ha på sig för kläder. Imorgon är det Agnes tur och sen min och sist pappa.
Hon blev plötsligt så stor när lille Sam kom till världen. Fast det tycker säkert alla när det kommer bebisar.
Hon är väldigt ovan vid att han har ett namn, precis som vi.. Jag råkar fortfarande säga "den" iblad och det gör Agnes med. Hon säger faktiskt Hajen. Eller hon börjar t.ex. "Jag har plockat blommor till Hajen... bebisen... SAM!" :D Söta ungar!!!
Sams napp!
Vi har fått en del frågor och kommentarer om Sams fina napp! Jag gillar den däremot skarpt! Sam gillar den också verkar det som.
Det är iaf en Natursutten!
Jag har skrivit om den förut, men här kommer lite mer info.
"Natursutten är den helt naturliga nappen. Gjord av 100 procent oblekt naturgummi och stöpt i en enda form, utan lösa delar. Nappen har testats på alla upptänkliga vis och resultaten visar att den är extremt stark.
Den runda formen skapar trygghet genom att barnets näsa får direkt kontakt med nappen, precis som vid amning mot bröstet.
Enligt uppgift från framstående experttestare smakar den också mycket gott, på ett helt annat sätt än vanliga plastnappar.
Nappen lämnar heller inga märken efter sig i barnets ansikte som vanliga nappar kan göra. Ventilationshål förhindrar fastsugning och hjälper till att förhindra hudirritation.
Den anatomiska natursutten finns i tre storlekar; 0-6 mån, 6-12 mån och från 12 mån och uppåt.
Om du köper NATURSUTTEN napp undviker du onödiga färgämnen, cancerframkallande ämnen, hormonstörande ämnen, kemiska mjukgörare, parabener, PVC och ftalater." - http://www.ekokul.se/nappar/natursutten
Den runda formen skapar trygghet genom att barnets näsa får direkt kontakt med nappen, precis som vid amning mot bröstet.
Enligt uppgift från framstående experttestare smakar den också mycket gott, på ett helt annat sätt än vanliga plastnappar.
Nappen lämnar heller inga märken efter sig i barnets ansikte som vanliga nappar kan göra. Ventilationshål förhindrar fastsugning och hjälper till att förhindra hudirritation.
Den anatomiska natursutten finns i tre storlekar; 0-6 mån, 6-12 mån och från 12 mån och uppåt.
Om du köper NATURSUTTEN napp undviker du onödiga färgämnen, cancerframkallande ämnen, hormonstörande ämnen, kemiska mjukgörare, parabener, PVC och ftalater." - http://www.ekokul.se/nappar/natursutten
Vi köpte två st från Grön Gåva! Vi kommer säkert använda andra nappar också och har några andra hemma, men kanske inte. Vi får se.
Sam Ebbe Johannes Sand Olsson
Mina killar! Han den mindre har nu ett namn också. Sam! Sedan Ebbe från min morfar och Johannes från Pethers morfar. Han får nog ha dubbla efternamn. Jag vill gärna att han både ska få ha mitt namn samtidigt som jag vill att han och storasyster ska få ha samma efternamn.
Vi har fått komma hem nu och vi mår bra. Är lite trötta men det är väl såhär livet kommer vara framöver.
Vi hann även hälsa på mormor och moffa Benny. Vet inte om vi vågar oss dit igen.. Kanske inte får med honom hem då för mormor vill ha honom helt för sig själv..
Han är väldigt stark! Han kan lyfta huvudet själv och vända det när han ligger på mage. Han skriker och gråter väldigt lite, men det kanske kommer sen men har ligger ofta och piper, men är mest nöjd med livet som det verkar.
Hittills har allt verkligen gått jättebra och amningen verkar funka än så länge. Han verkar inte allt ha nått emot att äta från mina matbomber (dock är de ju rätt tom än då mjölken inte runnit till än).. Stackars lillkillen.. Tutten är ju större än honom så det ser lite ut som att han drunknar i tutten när han äter.
Jag trodde att han skulle vara lite större när han kom ut. Han var ju rätt lång men smal! Så smala ben och armar! Han ser pytteliten ut och alla kläder bara hänger. Men han lär säkert lägga på sig lite när han får lite mer mat. Han har gått ner 200 g sedan födseln så han väger bara 3130g nu.
Nu ska jag inte sitta här längre. Har en liten kille bredvid mig som är vaken. Ska väl passa på att mysa nu!
