elinsc

Agnes, den stora tjejen här hemma. Hon är ju så härlig!

 

Hennes mamma och pappa gjorde slut, flyttade isär och mamma träffade Ronny som också har en dotter som är ett år äldre än Agnes. Sen träffade hennes pappa en tjej. Den tjejen är jag. Agnes och jag kom väldigt bra överens redan från början. Hon accepterade direkt att jag kom in i bilden, snodde lite av pappas uppmärksamhet och så småning om flyttade in. Så vitt jag vet har mammas nya också välkomnats med öppna armar av denna lilla tjej.

 

Hon har aldrig uttryckt något misstycke om mig eller att jag är tillsammans med hennes pappa. Hon verkar nöjd och glad över det även fast vi inte alltid är sams. Jag har hört att barn som har föräldrar som separerar och sedan träffar en ny partner har lättare att acceptera det om barnet är yngre än 3 år. Agnes var 2 år när de flyttade isär och skulle fylla 3 när jag och hennes pappa träffades. Så vi hann precis! Fast man vet ju aldrig. Det hade säkert kunnat gått bra ändå.

 

Jag var lite orolig i början. Tänk om hon börjar protestera eller inte tycker om mig. Så kanske detta förhållande inte hade funkat. Men oj vad bra det har gått! Hon ser mig som en del av familjen och hon pratar om vår familj som Pappa, Agnes och Elin! Till och med när jag tjatar och bestämmer eller när vi är osams så vill hon vara med mig (ibland...). En gång när hon var trött, gnällde, lyssnade inte och grät när vi skulle borsta tänderna så.. även fast det var jag som tjatade så var det jag som skulle hjälpa henne (tyckte hon)! Jaha tänkte jag och gjorde väl det, men det var inte så kul att göra det på en trött och gnällig Agnes. Tillslut så gav jag upp (när vi vär färdig), men hon tog mig i handen, fortfarande med tårarna forsande och tyckte att jag skulle läsa. Jag frågade då bara om hon inte ville göra det med pappa.... "Men Elin! Du tycker väl om mig även när jag gråter och gnäller?!" och helt plötsligt hade vi båda glömt hur jobbig tandborstningen hade varit!

 

Agnes kallar mig för sin kompis. Till och med bästa kompis ibland. Vi brukar inte säga bonusmamma eller styvmamma. Jag tror att Agnes har haft lite svårt att förstå vem jag är. Vi brukar förklara att jag är kär i hennes pappa och är tillsammans med honom och att jag är Agnes kompis. Det är först nu hon verkligen verkar förstå. Jag har sagt att man KAN säga bonusmamma, precis som hon säger att Ronny är bonuspappa, men att vi inte måste göra det eftersom Agnes har en riktig mamma så hon behöver inte en bonus. Jag finns där i alla fall! Som en vuxen vän som bestämmer ibland och det verkar hon vara helt okej med. Men vill hon kalla mig bonusmamma får hon väl det, men vi brukar inte det.

 

Här om dagen sa hon "Elin, du är min KOMPIS med min lillasyster eller lillebror i magen! HAHAHA Vad konstigt!" Men sen sa hon nått om att det är för att jag är tillsammans med hennes pappa som det är så.

 

Hon kommer verkligen bli en bra och stolt storasyster. Igår kväll när hon skulle sova så låg hon och sjöng för bebisen och berättade att hon skulle lära bebisen sjunga My Little Ponny när den lärt sig prata. Sen ikväll ville hon lyssna på bebisen med stetoskop.. Tyvärr så hört det nästan ingenting med det så jag tog fram telefonen så hon fick lyssna genom appen jag skrivit om tidigare. Snacka om stora ögon på den tjejen då! Vi lyssnade i säkert en halvtimme! Fast inte bara på bebisen, utan även våra egna hjärtan och andetag. Men det tyckte hon verkligen var häftigt!

 

Jag är så glad att vi kommer så bra överens och att vi har det så bra tillsammans!