elinsc

Det är skönt ibland att ha kommit till insikt. Att börja förstå att det kanske inte är hela världen det är fel på.. Utan att det snarare handlar om hur jag förhåller mig till den och hur jag ser på min omvärld. Ibland handlar det mer om att jobba med sig själv och förstå sina känslor och sitt synsätt. Det är såklart inte alltid det räcker. Man ska ju absolut inte beskylla sig själv om världen runt omkring en är mörk och hemsk. Men ibland..

Jag försöker.. Jag vill först ta saker med mig själv.. försöka komma fram till vad det är som gör att jag känner som jag känner.. Varför jag reagerar på sättet jag reagerar.. Är det jag som måste lära mig att hantera detta? Eller är det något annat som står utanför mig själv som måste ändras.

Jag anser att jag kommit långt med mig själv de senaste åren, men det finns ju alltid massa kvar. Jag tror inte man blir helt klar med det. Ibland är man irrationell och impulsiv.. Ibland överreagerar man och ibland bryr man sig inte om sånt man borde.

Jag har lärt mig leva med vissa saker. Acceptera sånt man inte borde acceptera i vissa fall.. Inte förlåtit sånt man kanske borde kunnat lösa. Men jag har även lärt mig hantera mig själv. Förstå varför jag agerar och känner som jag gör. Det för mig är en stor vinst. Och det hjälper mig att se på saker och ting mer nyanserat. Allt är inte svart eller vitt. Ibland går det inte att bestämma vad som är okej eller inte okej.. Det är, för att ordbajsa lite fint, väldigt komplex.

Ibland tänker jag för mycket. Analyserar. Funderar. Analyserar mera. Men hellre det än att inte tänka alls.

Idag har jag haft ont i huvudet hela dagen. Blää.. Kom på att det kan bero på att jag inte druckit kaffe alls idag. Skönt, men inte skönt att få bekräftat att man faktiskt är beroende. Jag vill inte vara beroende av någonting! Snart är det 2 år sedan jag tog min sista snus. Jag hoppas att jag kan hålla mig borta från det resten av livet. Cigaretter har jag rökt under mina dagar också. Dock inte dagligen, men för mycket. Slutade i princip med det när jag började snusa på riktigt. Sen har jag feströkt lite då och då. Nu vill jag inte ens det. Även fast jag faktiskt tycker att det är gott.. Men grejen är att det är ju inte gott! Alls!! Det är bara skönt i huvet att få i sig nikotin.

När jag slutade snusa hade jag inte bestämt mig. Jag bara fortsatte att inte ta nån snus även fast jag var sugen.. Jag vågade inte erkänna att jag höll på att sluta för det kanske hade gjort att jag hade fortsatt.. Konstigt, men så kände jag. Om jag erkände hade jag satt press på mig själv att klara det. Då hade jag nog gett upp... Först efter 3 månader accepterade jag för mig själv att jag faktiskt slutat snusa!! WOW vad skönt!! Men jag vet att jag kan inte smaka.. bara en... för då kommer jag vilja ha mer. Så det är absolut nej. Och vad skönt det är! Men en bit av mig.. min identitet försvann i samband med detta. Jag sörjer det inte.. men jag identifierade mig som snusare. Det var en del av mitt liv. Något som till och med styrde mitt liv. Planera pengarna så det räcker till snus.. planera en resa så man antingen har med sig tillräckligt för att klara hela resan eller att det finns en affär i närheten.

Men nu är jag fri! Ska bara bli av med kaffeberoendet..... Fast det ÄR gott. På riktigt! Och inte lika skadligt. Så kanske snarare bara dra ner lite på kaffekonsumtionen. För det är dyyrt också!!

Idag har jag pysslat lite. Blir nog mer av det imorgon. Och en kopp kaffe blir det också.

Har vaknat många gånger inatt på grund av drömmar. Först blev jag jagad och dödad av en kille på MC.. Jag försökte springa ifrån honom.. Genom skog och ut i vatten, men lyckades inte.

Sen drömde jag att Pether hånglade med en annan tjej (en av mina vänner) och sen var så nonchalant om det. Brydde sig inte. Han tittade inte ens på mig utan gick. Det var något mer som gjorde mig så förkrossad, men minns inte vad. Jag gick runt och grät. Hjärtat höll på att gå sönder i bröstet. Alla ignorerade min smärta. Till råga på allt så kunde skuggorna döda så man fick inte vara i mörker själv. Aja... Hemskt.
Vakna upp i panik och tro att det är sant för en sekund. Och är fortfarande arg på Pether som sover bredvid mig. Försöker hålla om mig men fan. Han har betett sig som en jävla... Ja.. Haha sen kommer man ju på att han faktiskt är oksyldig. Säger förlåt till den sovande Pethern och somnat om på hans arm.

Dock vet jag att Pether inte skulle göra så. Och om han mot all förmodan skulle pussas med nån så skulle han nog gå på knäna efter det. Det gjorde mig mest ledsen i drömmen var inte att han gjort så.. utan hur han behandlade mig. Tur att han är den snällaste killen på jorden!! Men man kanske drömmer om det mest osannolika. Som hade jag varit tillsammans med en idiot kanske jag hade drömt om lyckliga dagar, bröllop, en familj tillsammans, att han var snäll.. Sånt som i det fallet skulle vara osannolikt. Nää. Jag lever hellre det lyckliga livet och drömmer om det hemska än tvärtom.

 

Blä för hemska drömmar!!

Är sjuk. Inte jättesjuk, men tillräckligt för att man inte ska orka.. Har ändå lyckats plugga rätt bra faktiskt. Men det är drygt att inte känna att man får vila, utan man MÅSTE! Blä. Imorgon blir det ut och observera och massa så hoppas jag slipper feber i alla fall.

Ås? Där kan jag tänka mig att bo. Det är ju rätt nära och bra! Fint och mycket natur. Möjligheten finns så det ska undersökas!

Om en månad åker vi på en ÖlOchFödelsedagsTripp till Prag! Det ska bli kul! :D Lille Pether fyller ju 30 år så vi flyr landet och firar där istället.

Just nu känns livet tungt och bra! Allt går bra men det är mycket att tänka på. Först och främst allt med examensarbetet och allt annat som ska fixas med skolan. Sen är ju skolan slut snart och då är det dags att skaffa sig ett riktigt jobb som utbildad förskollärare! Spännande men skrämmande. Pengar ska man ju ha till allt också. Pengar, pengar, pengar.. Sen ska vi ju fixa allt med nya bilen då ägarbytet inte gått igenom. Men! Jag njuter ändå. Allt hör ju ändå till att leva. Bara jag kan bli frisk så orken kan komma tillbaka.

Jag tror jag har lite svårt att ta det lugnt när jag behöver det.. Annars däremot är jag expert på att chilla..

För några dagar sen började jag styra om lite här hemma och ändra lite i sovrummet så det inte är en kombinerat sy och sovrum. Skrivbordet fick flytta ut så nu blev det bara säng och byrå som blev kvar. Och bra blev det! Känns som man har lite plats och inte behöver hoppa över saker när man ska in och ut. Köpte en ny bäddmadrass i sån där WellPur. Memoryskum som är bra för rygg. Dock är sängen fortfarande för mjuk.. Speciellt för Pether så vi ska köpa ny undermadrass också som även den är sån WellPur. Måste bara hitta en bra sängram först. Då kanske man sover lite bättre och skönare!

Alla växter har fått flytta ut på balkongen för blomflugorna var så irriterande. Så nu är det tomt i fönstren.. Men örter får flytta dit snart.

Vi har även börjat halvkika efter en annan lägenhet. Kanske dags att flytta.. Dels börjar verkligen Agnes rum bli för litet. Knappt så hon får plats att leka och det känns som att hon har så sjukt mycket saker! Fast hon inte har det... Bara ingen plats för dem. Dels känner jag att jag nog vill flytta eftersom det faktiskt inte var med mig han flyttade hit... Utan han har levt ett annat liv här med sitt ex (nej, inget ont om henne.. men det känns ibland som att man traskar runt i ruinerna av deras liv..). Känner mig som en inkräktare. Som om jag inte hör hemma här även fast jag känner mig som hemma. Grejen är också att jag tycker väldigt mycket om lägenheten! Den är härlig! Därav att vi bara kikar lite om vi hittar nått som är lika bra/bättre.

Vi har pysslat lite här faktiskt men har varit dålig på att lägga ut det här. Har gjort och sålt några kakfat på beställning. Najs!! Har även gjort några som inte är såld än. Några har jag inte ens fotat, men det kommer för den som vill se.

Jag har även virkat lite, men har inte fått färdigt något att visa..

Men jag har gjort ett flärpdjur! Tydligen gillar barn flärpar..