elinsc -

Förlossning

Många tankar kring förlossningen nu.

Hur vill man att det ska gå till? Vad har vi för förväntningar? Hur ont gör det? Alltså.. På riktigt? Kommer man klara av det? (man har väl inget val, men kommer man kunna hantera det eller kommer man få panik..?)

Många vill gärna dela med sig om sin eller någon bekants förlossningsberättelse.. Helst är det nån skräckhistoria där inget går rätt. Ibland känns det lite som att folk liksom tänker: "Alltså om du bara visste vad du gett dig in på.." och nästan så att man måste förklara att jag tror att det kommer bli bra hur det än går och nästan får ett hånleende tillbaka. Jag har ju liksom inget val! Jag vill ju ha barn och sist jag kollade så var det såhär det gick till! Jag har aldrig gjort detta förut och vet inte vad som väntar, men det gör ingen. Inte ens de som fött barn tidigare för att man vet ju aldrig hur det går. Den andra förlossningen kanske blir helt olik den första.

Så just nu känner jag såhär: Har du inget positivt att berätta om förlossningar så snälla var tyst. Västa scenariot spelas redan på repeat i huvet på mig. Precis som tankar på att det går illa med barnet över huvud taget. En risk med liv är tyvärr död. Det kommer alltid finnas tankar på det. Speciellt för mitt barn. Just nu känner jag att den ligger säkert i magen.. Eller relativt säker.. Blir ju orolig om jag inte känner så mycket rörelser och huvet hoppar såklart till det värsta. Det gör väldigt ont att tänka så.. Därför vill jag försöka fokusera på det positiva och det jag ser framemot.. inte mina rädslor, min oro och allt negativt.

Jag blev så glad igår när Therese och Mille var på besök igår och hon berättade om sin förlossning. Att det hade gått så bra och att smärtan var helt okej! Att det inte gjorde så ont eller vad man ska säga. Att hon kände sig omhändertagen och så. Det kändes även bra bara att hon liksom räknade med att det ska gå bra för mig med! Det känns som att få ränkar me det även fast de säger att "men det går säkert bra för dig".. med tvivel i rösten efter deras egen skräckhistoria berättats.. Jag tror verkligen inte att det är för att vara elak eller så! Men det gör mig faktiskt ledsen.. Samma när folk ska berätta om sånt de läser och ser om förlossingsskador och allt. Vad ska jag säga liksom? "Ja, jag får väl sy igen det som går sönder.. Hoppas att jag kan utföra mina behov.." eller vadå? Bör jag vilja göra kejsarsnitt? Jag skulle inte ha nått emot att göra det ifall det är vad barnmorskerna eller läkarna tycker är bäst för mig, men tänker inte planera in det pga att jag är rädd för förlossningen.. Iaf så länge rädslan ligger på en bra nivå.. Skulle jag känna mig skräckslagen så visst. Men jag är mycket lugnare än jag trodde jag skulle vara.

Jag kommer nog inte planera min förlossning i förväg. Inget förlossningsbrev kommer skrivas. Jag vet ju inte alls vad jag ska förvänta mig. Jag vet ju inte hur det går till. Jag vill hellre ta det som det kommer och att de som arbetar på förlossningen får guida mig i vad som är bäst. Jag har inga tankar om bedövning direkt. Klarar jag smärtan så kanske det går utan bedövning, men känner jag att det blir för jobbigt så har jag absolut inget emot att ta en epidural eller andra former av smärtlindring. Enda jag funderar över med epidural är att då kan man väl inte ligga som man vill eller gå/stå?

Hur ser du på bedövning under förlossning? Erfarenheter? Jag vet ju inte hur det funkar.

2013-02-16 @ 19:15:42 Allmänt Permalink

Kommentarer

Postat av: Mil

Med Julia hade jag bedövning i ryggen, förlossningen gick fort och jag tyckte inte det gjorde ont alls hade också lustgas när krystvärkarna satte igång. ryggbedövning stannar av värakarbetet lite. Med Achilles hade jag bara lustgas och denna gång gick förlossningen fortare. Tog en timma från att vattnet gick till att achilles är född. Klart det gör ont men det går över i samma stund som bebin är ute. Du kommer fixa detta fint kommer gå jätte bra !! Heja Elin !

2013-02-17 @ 08:03:56

Postat av: Therese (miun)

Jag fick mitt första barn BF+16, långvarig vattenavgång, igångsättning, värkstimulerande, utdraget och akutsnitt.

MEN

Det behöver inte bli någon traumatisk och hemsk upplevelse för det! Det låter så hemskt men läkare och bm hade koll och jag kände mig trygg.

Det viktigaste tror jag är att göra som du: ha ett öppet sinne! Har man bestämt en massa som går åt skogen så känns det säkert jättehemskt istället för att man bara tar det som det kommer.

Som bm sa på vår förlossningsinfo: förlossning är ett induktivt arbete ;) Kändes bra med något begrepp man kunde :D

Jag skrev i mitt förlossningsbrev (eller rättare sagt som journalanteckning) att jag inte ville ha sterila kvaddlar men i övrigt var öppen för allt.

Svar: Härligt att höra faktiskt. Min kompis sa det också att det ändå känns okej även om värden sjunker och saker verkar bli komplicerade för att man blir omhändertagen så bra och läkare/barnmorskor gör vad de kan. Så länge jag känner det så får det gå hur det vill.. Ja, bara barnet och jag får leva så klart! :)

Elin

2013-03-04 @ 20:36:44

Postat av: Therese (miun)

Angående bedövning har jag provat epidural och lustgas. Lustgasen var det bästa jag gjort, snabb fylla ;) Min bm hade tipset "lukta på en blomma, blås ut ett ljus" för att andas i masken och det tog jättebra jämfört med att bara flåsa i masken.

Epiduralen tyckte jag gjorde ont att sätta men det var över på ett kick. Jag kunde gå och sitta som jag ville, det var en plastslang från ryggen till en droppställning. Jag var ett slagskepp som hade antibiotikadropp, värkstimulerande, epiduralapparaten samt en dosa för hjärtövervakning - det var en utmaning att kissa :D Maken fick styra alla sladdar medan jag försökte gå utan att gå för fort :D

Svar: Okej :) Jag har faktiskt inte fått höra så mycket av folk som fått epidural och om hur det känns och så. Jag trodde att man typ blev föramad så man inte kunde röra sig men så verkar det ju inte vara då! Kanske kan vara bra att ta det då om det blir jobbigt, vilket det lär bli! Lutgas lär det bli vilket som även om man väljer att inte ta epidural. Skulle vara kul att prova på! :PHaha ja kan tänka mig att det var ett äventyr! :P

Elin

2013-03-04 @ 20:43:03

Trackback